Dans
”Betydelse: med afseende på rytm och hastighet bestämd af en eller flera personer vanligen till musik eller sång utförd, af vissa steg, hopp, vändningar och dylikt bestående kroppsrörelse, hos många naturfolk och forntida folk utgörande bl.a. en beståndsdel i den religiösa kulten och hos kulturfolken, särskilt de moderna, förekommande än som konstprestation än som sällskapsnöje i många växlande former; ifrågavarande kroppsrörelse betraktad som konst eller som yrke; handlingen att dansa, idkandet af dans."
- Svenska Akademins Ordlista
Idkandet av dans, ja. I dagens klubbklimat brukar det gå att hoppa, rocka och svassa vartefter de infall man får, men om det bjuds upp till exempelvis bugg – vad göra? Om man tycker att det är lite nervöst att vistas på ett dansgolv kan det vara behändigt att ha koll på vilka danser som egentligen utförs hur. Vem vet, en dag kanske det är just du som blir uppbjuden till schottis av den blivande kärleken i ditt liv…
Bugg
Bugg är den vanligaste sällskapsdansen i Sverige. Faktum är att dansen är helt svensk från början och är en utveckling från jitterbuggen som man dansade som mest på 40- och 50-talet. Många känner till jitterbugg vid namnet lindy hop. Bugg är en pardans som utförs till fyrafjärdedelstakt-musik och i ett förhållandevis snabbt tempo. Den är uppbyggd på fyrstegsturer och snurrar, men dansparet kan förstås själv välja hur pass avancerat man vill dansa.
Foxtrot
Foxtrot är också en av de mest utövade pardanserna i landet. Den som buggar till en rockig låt väljer nog att dra ned tempot till en foxtrot ifall följande låt är en ballad. Till skillnad från bugg, då man håller varandra i händerna, håller man varandra om livet. Även här gäller fyrafjärdedelstakt, men vår svenska version har flera stora skillnader från den internationella. Denna har dansats ända sedan 1914 då den skapades av Harry Fox, som var vaudeville-skådespelare. De svenska stegen utförs med ett dubbelsteg så att det är två långsamma följt av två snabba hela tiden.
Vals
Valsen har länge varit en populär sällskapsdans, vilken utförs till tretaktsmusik. Nuförtiden förknippas dansen i huvudsak med tillställningar som bröllop och baler, men det har valsats på olika sorters tillställningar sedan mitten av 1800-talet. Stegen baseras på att man ger tyngd till det första steget av tre, så att man dansar med lättare tryck på foten i de två följande stegen.
Tryckare
Tryckaren är den dansskygge – och den förälskades – stora välsignelse. Här råder inte många fler regler än att omfamna sin danspartner och vagga i takt till valfri lugn melodi. Man får gärna snurra sakta runt under dansens gång och man kan variera hur man har armarna placerade. Om man inte känner varandra alltför väl kan det vara rekommenderbart att hålla varandra i ena handen, i axelhöjd, medan man har den andra armen runt den andres nacke respektive midja. Annars kan man gå tillbaka till lågstadiedisconas simpla förhållningssätt: Att helt enkelt kramas till musik.